att leva vidare

Tiden går fort. Ungen är 17 år och om några månader blir han 18. Funderar på att skriva en bok för det blir så futtigt att skriva här. Det känns ensamt att få massor av tid för mig själv men jag borde omfamna det mer än jag gör. Har ju faktiskt jobbat stenhårt för att vår familj skulle få rätt vård och borde vara lättad att han till synes mår bättre. Jag känner dock att han inte mår så bra som han kunnat om våra omständigheter varit bättre och om jag hade fått ha orken och hälsan att kriga.

Det här blev kort men jag har alltför mycket att säga och just nu vet jag inte vilket språk jag ska använda, svenska eller engelska, för det blir mest svengelska.

Other posts

• Den gömda pojken
• Annorledes land
• 6-åringen blickar tillbaka
• barn med autism, Asberger eller adhd har ofta problem med låga immunologiska värden
• Crash test dummies
• Ljus natt - mörk framtid
• Skolavslutning i gult å blått med perfekt finish?
• Tråksjukan 20150122
• 1/2-sjuk eller 1/1-sjuk? 20141008