2012-11-10 Lördag:
Mer medicin..
Dags för ytterligare fem enheter innålade i magen. Trött som en bäver i snöstorm. Skolan har försett oss med ytterligare en smittoperiod av LÖSS! Jag trodde att jag skulle tappa förståndet igår kväll när jag såg små vita prickar i sonens hår.
I went ballistic...
Efter tredje gången är jag veteran. Innan hade jag ingen aning om vad en lus var för nåt. Men nu vet jag. Dem kryper omkring i skolans kuddar som min son vill vila i. Han blir så trött att han vill ligga och då är det några äckliga kuddar på golvet som han söker skydd i. En dag med dryga sex timmar är för mycket för min lilla prins - så benen vill vila. Och då har man dessa äckliga kuddar - ingen soffa - utan snuskiga kuddar på golvet där alla går omkring med ytterskor på sig. Jag tänker mig själv som en serietecknad demon som far fram och sopar rent i skolans lokaler och dumpar allt skit i en monsterbetandad container - en Modesty Blaise som är ond mot de onda och god mot det goda. Ut med besparande chefer och galna personal-demoner... Chip-Chop så är de gone! Hur svårt kan det va att driva en skola?!
Jag är beredd till allt, mutor, rävspel, vadsomhelst, för att göra det drägligt för B att vara i skolan. Men kom ihåg - finns det inte på papper så finns det inte. Så framför mig ligger det många timmars research framför datorn, en massa telefonsamtal och möten möten möten. Jag har redan uppviglat läkare och kuratorer och har möte med habiliteringens hörselpedagog om nån vecka. Fy fan vad jag är trött på allt tjafs.... Om dessa människor som gör vårt liv till en enda lista av problem fick betala i blod så skulle det inte finnas många kvar. Det är lätt att ibland känna sig som bibelns Job. Men jag står där tålmodigt och vänder andra kinden till så som jag blivit lärd. Vad kan jag annars göra? Det är ju liksom inte så att jag har något annat val!
Nu gör jag mig redo för femte maskinen tvätt och hänger hela vardagsrummet, hallen, köket och badrummet fullt med tvätt - Välkommen till vår verklighet.