2012-12-12 Onsdag:
Vansinneskörning till Drottning Silvia
Med en klass 1-varning i ryggen lämnar vi svearnas rike och ger oss av mot götarnas och en annalkande klass 2-varning. Bilen är nyservad. Min supersnälla barndomsvän har ställt upp och satt in nya bromsar. Och det kan vi vara glada för - dem gamla trillade istort sett ur fästena. Man kan i snitt räkna 8 timmars resa, enkel riktning. Vid barmark så är det 6 timmar som gäller. Men nu snackar vi starka vindar, kraftigt snöfall och underkylda vägbanor.
Idag är det den magiska 12-12-12-dagen och mor och son överlevde den galna färden söder över. Vi åkte i måndags och kom hem sent igår kväll. Anledning var att sonen äntligen fått en tid till specialistläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Men det gav egentligen inte något nytt. Ett frågetecken rätades ut men det tillkom en del till förvirringen. Rekommendationen löd - genetiker i Uppsala. Ny tur med kamp om remitterande och en snål läkarbudget som ska betala svindyr gen-analys: Hurra! Ge mig mer problem att lösa. Keep them coming! Den här veckans kraft-ranson har för länge sedan tagit slut och jag går på väldigt låg reservkraft.
Veckans första citat:
Woaw mamma! Vilken utsikt!
Hotellet vi bodde på i Götet var en mäktig upplevelse för min sexåring trots att han faktiskt bott på hotell tidigare.
Veckans andra citat:
Woaw, Coolt! Titta!
Han sitter med ungefär 10 provrör fyllda med blod: Häftigt, vilken färg! Provrören glittrar rubinröda i hans händer. Och ungen ger mig ett sånt där stolt brett leende med godisklubban hängande i mungipan. - Ja, det där är ditt blod - det glittrar så vackert.
Nästa gång vi ska ta blodprov så åker jag gärna 16 timmar tor till Göteborg istället för att köra honom till slaktarhusets nyinvigda barnakut. Barnreumatologens skötersketeam gör mig i det närmaste religiös, och jag är dem evigt tacksam!